Byggnader

På patron Lundströms tid byggdes en övervåning, kägelbana, lusthus och en fontän på baksidan. En vattenledning till Herrgården las ner i en bäck från ett par anlagda små dammar c:a 600 m nordost om Herrgården. Dammarna finns fortfarande kvar. Herrgården innehöll en stor sal, tre kamrar med kakelugnar, förstuga, kök, vind och källare. Möblemanget var i empir- och rokokostil. Vidare byggdes ett brygghus, ladugård och rättarebostad, ett nytt kontor med sal och två kamrar, vind, vagnslider, stall, uthus och smedja. Herrgårdsområdet var avskärmat och avlyst för vanligt folk.

Här fanns också punschveranda, herrgårdspark och en stor inhägnad trädgård. I en artikel i Hudiksvallsposten 1895-08-03 sägs att ”Framme vid herrgården har hr Lundström anlagt en trädgård, som redan är mycket vacker. En mängd fruktträd äro planterade. Ett drifhus skall anläggas.” Patron Lundström skaffade även flera träd och buskar från utlandet. I växthuset drevs bl.a. fram, apelsiner, bananer och vindruvor. Han byggde även ytterligare en fontän.

Herrgården och trädgården med lusthuset till höger.

I herrgården var det ett överdåd av lyx och flera fina fester. En pompös fest med c:a 100 närvarande inbjudna gäster från andra närliggande bruk kunde börja c:a kl 18.00 med frackklädda herrar och damer i fina aftonklänningar. Brukets musikkår spelade i matsalen till det inledande kaffet, doppet och dansen, där det spelades vals, francaise, polska och schottis. Här och där fanns buffé med bischoff (söt röd vinbål med pomerans) i stora indiska skålar, frukt, nötter, mandelmjölk, konjak och punsch. Dansen pågick till kl 22.00 när supén tog vid. Den kunde bestå av kött- och fiskrätter samt brännvin, vin, öl och svagdricka. Till efterrätten bjöds konjak och sherry och till kaffet en ny omgång konjak samt punsch. Vid ett-tiden på natten var det dags för vickning med lättgrogg, som avslutade festen.

Rune Bodén, född 1931 och uppväxt i Sörfjärden, har från sin far hört att brukspatron Lundströms hustru gärna ville kunna se havet från Herrgårdens övervåning. Avverkning beordrades och genomfördes därför av de träd österut, som skymde den önskvärda utsikten mot Klasviken.

Efter sågverksepokens slut 1906 stod herrgården tom. 1907 blev Ströms Bruks AB ägare genom det köp man gjorde efter sågverkets nedläggning. Sommaren 1920 var Strömsbruks barnkoloni inhyst här. Syftet var att barnen skulle ”äta upp sig och få rosor på kinderna.” Det fördes därför noggranna uppgifter om barnens längd, vikt och bröstviddsmått.

Den arrenderades omkring 1925 ut till pensionatsrörelse med olika ägare, bl a gästgivarparet Gustav och Alma Öst från Gnarp, som drev pensionatsrörelsen till andra halvan av 1930-talet.

Efter erbjudande från Ströms Bruks AB beslutade kommunalfullmäktige i Gnarps Kommun 1939-03-25 att köpa markområden med tillhörande byggnader för 35 000 kr. Området omfattade c:a 46 ha åker och 80 ha skog. Bland byggnaderna ingick rättarebostaden med tillhörande verkstad och jordbruksbyggnader, Herrgården, Masugnsvillan, bruksgårdarna, sädesmagasinet, smedjan och brukslogen. Kommunens syfte var att stycka upp och sälja fastigheten till bl a ett bärkraftigt jordbruksegnahem och 3-4 arbetarsmåbruk. Herrgårdsdelen ansågs kunna avstyckas och säljas till pensionatsrörelse, rekreationshem för barn eller liknande.

I november 1944 kom finska flyktingfamiljer till Herrgården. Flyktinglägret blev kvar till sommaren 1945 men de flesta hade redan dessförinnan lämnat förläggningen och åkt tillbaka till Finland. Men några blev också kvar i Gnarp och bildade familjer här. Fortfarande finns personer kvar i Gnarp, som kan berätta om sin vistelse på flyktinglägret i Herrgården.

År 1946 fick pensionatet nya ägare, Charles och Olga Johansson. De drev verksamheten tills de år 1952 sålde herrgården och villan till Frösö Barnkoloni, som startade barnkoloniverksamhet här. Barnkolonin avvecklades efter 1962 års verksamhet. Herrgården blev återigen tom och utbjöds 1966 till försäljning. Kommunen bevakade efter barnkolonins upphörande läget eftersom man ville möjliggöra en återupptagen pensionatsrörelse.

År 1966 såldes Herrgården och villan till köpare (Enar Frykman), som meddelade att de avsåg att starta sådan rörelse. Därmed avstod kommunen från att förvärva fastigheten. Men redan året efter, 1967, meddelade de nya köparna att de inte orkade med att driva pensionatsrörelse och ville nu i första hand sälja fastigheten till Gnarps Kommun. Frågan hamnade i kommunens ”utredningsmaskineri” men någon försäljning till kommunen blev aldrig av. Ägarna använde i stället Herrgården som sommarbostad.

År 1974 köptes den av åtta personer, ett kompisgäng, som hade planer på att starta barnkoloni. De började renovera och insåg snabbt att deras planer skulle ta mycket lång tid att förverkliga.

Åren 1975-1977 bedrevs caférörelse sommartid men den upphörde p.g.a. olönsamhet.

Med tiden skrinlades barnkoloniplanerna och från början av 1980-talet blev Olle Engqvist ensam ägare. Han och hans familj tillbringar nu mycket tid för att så mycket som möjligt återställa Herrgården och dess omgivningar till ursprungligt skick.

Baksidan av herrgården med resterna av en fontän 2009.

Masugnsvillan

Under sågverksepoken byggdes även den s k Masugnsvillan. Det var patron A V Lundström, som lät bygga den till sin dotter Alma och hennes man Carl Rodhe. Den stod färdigbyggd år 1897. Det är ett s.k. knubbhus. Väggarna är enligt besiktningsprotokollet således byggda av träknubb från sågverket, som inmurats i dubbla lager till c:a 44 cm tjocka väggar. Fasaden är reveterad. Enligt protokollet utgör fastigheten en viktig del av de kvarvarande resterna av en bruksmiljö och är i denna del av Hälsingland en ovanlig representant för den högre tjänstemannaklassens stadsideal. Både interiört och exteriört är huset tidstypiskt och exteriört i stort sett oförändrat.

Uppbyggnad av villan.

Villan innehåller välgjorda kakelugnar med olika figurer i varje rum. Här fanns även fönsterspeglar i varje rum samt takmålningar.

Villan är nu privatägd och fungerar som sommarbostad. Ägare är Peter Hagberg.

Patron Lundström och hans hustru Fanny hade tre barn. Äldst var dottern Alma, född 1878.

Carl Rodhe var född 1866 i Göteborg och kom till Sågverket som ”kassör” i november 1894. Alma Lundström och Carl Rodhe gifte sig den 20 aug 1897. ”Bröllopet stod i dagarna tre” skriver Hudiksvallsposten. En mängd bröllopsgäster kom hit. ”…med den i rik flaggskrud utstyrda ångaren Hudiksvall följde från staden en mängd bröllopsgäster, som vid sin ankomst till Herrgården möttes av en härlig natur i förening med synnerligen omfattande anordningar till ställets förskönande.” Vigseln förrättades av kontraktsprosten Bergwall från Hälsingtuna. Sågverkets musikkår spelade under den splendida middagen och det jublades till det ”präktiga fyrverkeri, som avbrändes i den härliga aftonen.” Andra dagen firades hemkomstöl i de nygiftas komfortabla bostad i närheten av herrgården. Bröllopet avslutades på söndagen med högmässogudstjänst i skolan av brukspredikanten Persson från Österby bruk och med en bibelförklaring på aftonen av prosten Bergwall.

Av kassabokföringen kan man utläsa att det till Gnarps Sågverks orkester inköptes mässingsinstrument i Sundsvall för 330 kr till en sextett, att man köpte 31 kg kött á 70 öre, 5 tjog ägg á 1 kr/tjog, 15 liter körsbär á 25 öre, tre stenfat á 4 kr. Kokerskorna Jana Eriksson och Bergström fick 50 kr ”för biträde och resa” och prosten Bergwall 100 kr för sina insatser. Av bokföringen framgår också att arbetet med att få Masugnsvillan klar till bröllopet pågick in i det sista med tapetsering, målning, skurning, tillverkning och målning av 10 flaggstänger och åkdon.

Carl Rodhes och hustrun Almas tid i Gnarp tog slut när sågverket lades ned. 21 maj 1907 hölls auktion i Masugnsvillan. Annons i Hudiksvallsposten förkunnar att ”Disponenten Carl Rodhe låter p.g.a. avflyttning från orten försälja åtskilliga lösören såsom möbler, husgeråd, kör- och åkerbruksredskap, däribland en droska i mycket gott stånd samt bättre chiffonier, diverse tavlor och mattor, en mindre segelbåt, flera ekor m.m. Vederhäftige inropare erhålla

två månaders betalningsanstånd, övriga betala vid klubbslaget.” Auktionsförrättare var Ad. Blombergsson.

Carl Rodhe och hustrun Alma flyttade till Båtskärsnäs i Nederkalix. De hade då tre söner, Bengt Carl Viktor född 1901 och tvillingarna Paul Gösta och Per Bertil födda 1905. Carl Rodhe avled i Båtskärsnäs år 1911 endast 44 år gammal. Av bouppteckningen framgår att boets behållning uppgick till 145 691 kr och 86 öre. År 1914 avled sonen Paul Gösta knappt nio år gammal. Sannolikt avled sonen Per Bertil ännu tidigare eftersom han inte finns med i bouppteckningshandlingarna efter fadern. Alma gifte om sig med kapten Åke Brilioth, som dog 1918. De fick tillsammans dottern Marianne. Alma dog i Gränna år 1950, nära 72 år gammal.

Villan 2009

Bruksgårdarna

De f n nio arbetarbostäderna är den äldsta bevarade befintliga bebyggelsen i Sörfjärden. Även dessa brändes ner av ryssarna år 1721 men återuppbyggdes i samband med övrig återuppbyggnad efter bränderna. Bruksgatan låg tidigare ovanför arbetarbostäderna. Mellan de östligaste av dessa bruksgårdar och Masugnsvillan börjar också den gamla vägen till Norrfjärden, som där kommer fram mitt emot nuvarande vägskäl till Ragvaldsnäs. Från denna väg fanns även anslutningsväg till Vattingen.

Bruksgårdarna, Masugnen skymtar till höger.

Brukssmedjan

Brukssmedjan låg på södra sidan om ån strax söder om gamla bron. Av smedjan finns inget kvar annat än en hög, som minner om den. Den tros ha funnits från den tid då Gnarps Masugn startade och fram till sågverksepokens slut. År 1940 överläts den till Oskar Bygren som då startade smedja här med tillverkning av stamrullar till fiskebåtar, barkspadar till Åhlén & Holm och i övrigt smide för lokalt behov. Olle Eriksson (Bod-Olle) förvärvade smedjan 1968-08-20 och ville år 1970 arrendera tomtmark (c:a 1 500-2 000 m²) i det område där smedjan ingick. Kommunalnämnden i Gnarp avslog begäran p g a marken reserverats som grönområde och att området borde bevaras ur allmän synpunkt. Dessutom skulle den planerade vägen mot Hårte kunna beröra marken. Kommunen köpte i stället smedjan av Olle Eriksson för 3 000 kr (enligt beslut i Gnarps kommunalfullmäktige 1970-12-18.) Därefter gjordes flera utredningar om upprustning av smedjan men resultatet blev år 1976 ett förslag om att låta riva smedjan. I september 1976 begärde Staffan Smeds, sommarboende i Sörfjärden, att få överta smedjan och rusta upp den för eget och andras bruk. Han hade dessförinnan förvärvat den gamla smidesutrustningen av Oskar Bygren och använt smedjan sedan 1974. Vid samtal med Staffan Smeds i feb 2011 kan han inte erinra sig att kommunen tog någon kontakt med anledning av hans framställning. På uppdrag av kommunstyrelsen beslutade Tekniska nämnden 1981-10-29 att utföra rivning av smedjan, vilket också verkställdes.

Sädesmagasinet

Åren 1772-1773 var de värsta missväxtår man upplevt i Gnarps Masugn. Man tvingades köpa upp säd utifrån och lät därför uppföra sädesmagasinet, där de anställda kunde kvittera ut varor mot betalning i efterskott. ”Spannmål och saltvaror skola erhållas efter vid brukets allmänna gällande priser, men endast i mån av verkställt arbete”. Magasinet är renoverat i omgångar och består av tre våningar med en trappa i mitten.

Sädesmagasinet

Brukslogen

På åstranden väster om bron på Hårtevägen fanns Brukslogen med kvarnen. Grundstenarna för vattenkraftsrännan till kvarnen syns fortfarande. Under åren 1951-1967 användes logen för danser i Gällsta Bastuförenings regi. Därefter stod logen tom och outnyttjad. Förfallet vidtog och logen revs 1983 av Nordanstigs kommun efter att taket rasat in.

Brukslogen efter att den rasat samman innan rivningen 1983

Brukskapellet

Det var brukspatron A V Lundström, som lät uppföra Brukskapellet, som stod färdigt 1899, i syfte att tjäna som gudstjänstlokal. I en tidningsartikel från 30 mars 1899 skriver Hudiksvallsposten att ”det torde få räknas till sällsyntheterna att personer med en mera framskjuten samhällsställning hålla föreläsningar i religionen för sina underlydande. Detta händer dock inte så sällan vid Gnarps sågverk och inträffade nu sistlidna Marie bebådelsedag, då patron A W Lundström själv skötte gudstjänsten. Genom kungörelse, som spikas upp å centralt ställe, kallar han sitt folk tillsammans på kapellet. Publiken vårfrudagen, omkring 50 personer, lyssnade med stor uppmärksamhet.” Söndag-måndag 23-24 juli 1899 hölls ett två dagars missionsmöte ”hvarvid flere prester och lekmän komma att uppträda.” Den legendariska barnmorskan i Gnarp, Brita Norlin, var dock inte imponerad och beskriver i sin bok ”En jordemors minnen” att ”Patron Lundström uppförde en gudstjänstlokal för den yttre anständighetens skull men för den inre anständigheten, vad en normal hygien kräver, hade han föga förståelse.” Brita säger att hon förgäves besökte patron Lundström flera gånger för att få honom att avhjälpa bostadsmisären för arbetarna. ”Han stultade omkring på kontoret, stötte brummande sin käpp i golvet och muttrade: - Di äter för mycket.” Brita fick alltså ingen förbättring till stånd och säger att hennes ”tjänstgöring som skur-, tvätt- och diskpiga i många hem före själva förlossningen blev särskilt fallet hos bruksarbetarna i Sörfjärden.”

Brukskapellet hade från början endast en ingång (på framsidan.) Den andra ingången med utbyggnad på baksidan kom till under den tid kapellet fungerade som skola. Då byggdes kapellet också om. Hela nedre våningen var från början en stor gudstjänstlokal med läktare, som troligen revs när kapellet togs i bruk som skola 1918. Kapellet har f.n. två små salar och kök. På övre planet finns en bostadslägenhet, som brukades som lärarbostad och som bostad för semesterhemspersonal.

Öster om kapellet uppfördes även fyra nya arbetarkaserner med 10 rum i varje (en familj/rum.)

Skolan brann ner 1 apr 1917 varefter den inrymdes i det gamla brukskontoret vid Herrgården. Ströms Bruks AB erbjöd sedan Gnarps Kyrka att gratis utnyttja kapellet till skola så länge behov fanns eller att köpa det. Gnarps Kyrkostämma tog emot erbjudandet att nyttja kapellet och i januari 1918 flyttades skolan till Brukskapellet efter ombyggnad. Den nya skolan invigdes söndag 30 dec 1917 av kyrkoherde Humble, som bl a påpekade ”att skolområdets invånare borde känna sig glada över sin nya skola, som han ansåg vara församlingens finaste f.n.” Skolan blev kommunägd år 1927 efter köp från Ströms Bruks AB. Den upphörde efter vårterminen 1940 och eleverna fick sedan gå i Gällsta skola.

Efter skolans nedläggning blev Brukskapellet åter tomt. Men under tiden för flyktingförläggningen i Herrgården (hösten 1944-sommaren 1945) användes det som sjukavdelning till förläggningen, där de sjuka hölls i karantän och besöksförbud rådde p.g.a. smittorisken.

Ett par somrar, sannolikt 1945-1946, använde Kalle Åslin från Gnarp kapellet som frisersalong vissa dagar i veckan.

1947 startade Gnarps Kommuns fattigvårdsstyrelse i samarbete med Röda Korset semesterhemsverksamhet i brukskapellet för trötta och utarbetade husmödrar, som behövde vila och avkoppling. Läs mer här!

Byggnaden mitt emot Brukskapellet var från början toalett och vedbod under Brukskapellets skoltid. Det är f.n. garageförråd m.m. åt Gunnar Sundins åkerirörelse (tidigare Emil Åkerlunds.) Det brandhärjades i december 1942 under sistnämndes tid men återuppbyggdes i nuvarande skick.

År 1978 föreslog Nordanstigs Kommun att kapellet skulle rivas. Men efter protester och påtryckningar, bl.a. från Länsmuséet, uppläts det i stället, fortfarande med kommunen som ägare, till lokalbefolkningen genom Föreningen Bruksgården, som bildades för ändamålet år 1984 och rustade upp husets interiör. Nu används det för en del sommararrangemang såsom utställningar, kaffeservering, möten och enklare fester m.m.

Brukskapellet

Försvarsanläggningarna

På båda sidor om stranden byggdes pjäsvärn omkring 1960. De ingick i invasionsförsvaret Kanonerna togs bort 1996 då försvarsmakten avvecklade anläggningen.

Pjäsvärn byggt 1960.

Sörfjärdens kapell – se Föreningsliv

Skolhuset – se Skolan

Sörfjärden

Studieförbundet Vuxenskolan

Nordanstigs kommun

Kustvägen

Uppdaterad 2013-05-20

Tips till och synpunkter på hemsidan, se kontaktsidan!